sarakarolinaersson

Idag är en stor dag. För mig. För Liam. Måndag den 21 december 2009, första natten som Liam sover hos moster.

Eftermiddagen/kvällen som gått: Det ringer på dörren. Jag öppnar dörren. Utanför står du och ler med mamma bredvid dig. Du springer in, får syn på dammsugaren och börjar gå runt och dammsuga med munstycket. Runt, runt. Du hinner inte säga hej då till varken mamma eller pappa. Bara intresserad av munstycket till dammsugaren. En kvart senare får du syn på apaapan, tar upp boken och räcker den till mig. Jag tar emot den och du klättrar upp i mitt knä. Vi läser den en gång. Två gånger. Sedan frågar jag om du vill gå över till Lina och Henke en sväng och säga hej. Vi hoppar i kläderna och springer över. Du är lite skeptisk främst mot Henke som ligger i soffan. Går bättre inne i köket med Lina som trollar fram russin. Russin är gott. Du är inte lika busig som vanligt. Ganska reserverad. Lämnar inte mosters sida. Beror nog dels på trötthet och dels på att du var på ny miljö. Vi går hem, hoppar i pyjamas. Byter blöja och värmer välling. Du tar nappflaskan sätter dig i min säng och äter lite granna. Sedan kollar du på mig, ger mig nappflaskan och vinkar hej då, kryper ur sängen och går till ytterdörren. Jag går ut och hämtar dig, sätter dig i sängen igen, du säger mamma, kliver ner från sängen och går och hämtar apaapan och räcker den till mig. Sedan kryper du upp i min famn. Jag börjar läsa apaapan för dig, samtidigt som du dricker vällingen. När vällingen är slut, ger du flaskan till mig. Jag ställer ner den på golvet. Lägger sedan ner dig på kudden. Du pekar på lampan. Jag tänder den tar och lägger mig bredvid dig och läser apaapan igen. Du ligger helt tyst och kikar på bilderna och lyssnar på historien. Du ligger och rullar tummarna. När boken är slut släcker jag lampan och några minuter senare sover du djupt. Så himla duktig, inget grin på hela kvällen. Inget bus eller bråk. En snäll och gullig ett åring som sover hos sin moster. För första gången. Helt utan sin mamma. Duktiga stora killen!

Nu vågar jag inte lägga mig. Är livrädd att han ska rulla ner bakom sängen. Är livrädd att jag ska rulla på honom så han kvävs. Är livrädd att han ska kvävas av kudden. Varje gång andetagen tystas ut, får jag panik och springer dit och kollar till honom. Mosters stora hjärta. Längtar till han vaknar imorgon bitti. Det är ansträngande att vara på sin vakt, ständigt orolig att andetagen ska upphöra.