sarakarolinaersson

Halloween. Samtalsämnet nummer ett. Vad ska man klä ut sig till? Vart ska man på fest? Vilka ska man vara med? Alla antaganden att alla älskar halloween. Att jag älskar halloween. Jag HATAR halloween, enda sedan dagen jag inte längre gick ut och tiggde godis. Det var i alla fall roligt. Att klä ut sig är inte roligt. Visst det är säkert jätte roligt om jag väl skulle ge mig in i det hela. Men jag hatar halloween, det är liksom förutbestämt av mig. Det går inte att ändra på. Jag vill inte ändra på det. Jag vill inte tycka om att springa runt och leta kläder för hundratals kronor som jag sedan ska använda en gång. Vill inte, vill inte, vill inte.
Jag har redan blivit bjuden på tre halloweenfester. Alla vill ha svar. Nu, gärna i förrgår. Jag vet inte hur jag ska göra. JAG VET INTE. Jag hatar halloween, har jag nämnt det?

Känns som att jag varit ute varje helg sedan skolan började. Jag har säkert varit det också. Suck jag har även varit det. Studentlivet är hårt. Så nu har jag bestämt mig. Jag ska inte ut i helgen. Jag gillar inte halloween. Varför ska jag då ut och vistas med spöken och häxor?

Jag tänker göra denna helg till den bästa på länge. Hur? Jag har tagit ledigt från jobbet. Jag ska inte upp och jobba. Jag har tagit ledigt från utgång. Jag kommer vakna pigg och utvilad nästa dag. Jag ska umgås med familjen, samla energi för att klara den sista intensiva veckan på denna kurs. Framför allt jag ska hitta mig själv. Glädjen.

Det var nyss en kille här och ringde på dörren och presenterade sig och visade upp ett papperskort där det stod Lux. Han sa att han gick runt på området och kollade upp vad man hade för luftreningssystem och dammsugare. Jag HATAR försäljare. Men denna försäljare var det ju något riktigt fel på. Alternativt att han inte var en försäljare utan en inbrottstjuv. Först frågade han ut mig om saker som typ vad jag gjorde på dagarna, om jag bodde ensam. Sedan ville han se min dammsugare och var på väg in i min lägenhet. Men då vaknade jag till, sa till honom med sur ton att jag inte hade tid för sånt här och stängde därefter dörren. Med honom på utsidan.

Så nu vet du, blir det inbrott i min lägenhet här framöver så är det Lux mannen som är den skyldige. Jag hoppas verkligen att han bara tar dammsugaren.

Okej vi tar ett inlägg om gårdens utgång också. Då det finns några extra roliga händelser. Bästa Lina skjutsade mig ner till Emma. Jag gick glatt in och kom glatt ut fem minuter senare. Alkoholen? Vem åker på fest utan alkohol? Lina hann sådär precis hem innan hon fick vända, hämta mig och sedan skjutsa mig en gång till samma ställe. Med alkoholen denna gång. Bra start på en utgång med andra ord. Jag skyller på den senaste veckans sömnbrist. Alternativt att jag längtade så fruktansvärt mycket efter Lina att jag var tvungen att tillbringa lite mer tid med henne i bilen.
Mysig fest hos Emma. Vidare ner till stan. Står utanför varenda krog i hela Sundsvall. Pratar med folk, fryser och diskuterar vilt vilken vi ska välja. Svårt att fatta beslut. Borde finnas en krog. Bort med valmöjligheterna. Vi hamnade slutligen inne på Avenyn där vi dansade loss och kvällen avslutades nere på Subway. Träffade många kända ansikten. Skratt och kramar i massor.

Kvällens sista sms skickades av Anna där hon poängterade att jag var lika störd som henne. Tar jag som en komplimang. Vem orkar vara normal dessa dagar?

Herregud vilken helg

Jag tänkte sammanfatta min helg med några väl valda ord. Fredagen bestod av skola följt av shoppping i min ensamhet. Gjorde några fynd faktiskt. Sedan kom Stina och gick med mig, väldigt mysigt. Slöt till slut upp med Nina, Noe och Ida på Barrista. Därefter blev det fredagshandling i vanlig stress. Hem till Nina på en riktig familjemiddag. Pasta carbonara till middag följt av fruktsallad och kladdkaka till efterrätt. Lätt spyfärdig begav jag mig ner till bion för att möta upp Indalsgänget. Väldigt trevligt då det var ett tag sedan sist vi sågs. Det blev flickan som lekte med elden. Väldigt bra film. Dock satt jag och nickade titt som tätt, inte på grund av dålig film utan mer på grund av sjukt trött Sara.

Hem, sova fem timmar. Upp och cykla iväg till MIUN. Inte för att vara en seriös student. Så långt har jag inte kommit än. Utan mer för att jobba, tjäna pengar. Dagen flöt på bra, tror inte jag gjorde några större misstag. Förutom att på vägen till skolan höll jag på att cykla in i en sovande uteliggare. Jag höll på att dö, bokstavligen.
Cyklade hem. Satt igång Johan Falks vapenbröder. Därefter blev det utgång och nu sitter jag här på helgens sista dag. Tragiskt. Jag hade behövt en dag till, för att vila. Ska strax iväg på jobbet. Heldag. Drygt. Skulle behöva sova mer. Har hunnit sova fyra timmar i natt. Hade kunnat sovit en timme längre då jag glömde bort att klockan ska ställas tillbaka. Drygt det med. Ungefär lika drygt som att detta inlägg blev långt. Drygt.

Gissa vad detta är? Jo det ska jag ta och berätta för dig. Min blogg. Den gamla bloggen. I pappersformat. Min älskade mamma gjorde detta till mig. Tack!
Jag ville inte ta bort den gamla bloggen förrän jag sparat innehållet på något sätt. Det är ju trots allt över ett år av mitt liv. Nedskrivet i ord. Helt klart ett roligt minne att ha kvar. Att gå tillbaka till. Läsa och minnas.

Jag klarade min första tenta (på detta program). Jabbadabbadoo! Fast helt oväntat kom det inte direkt. Det kändes bra när jag lämnade tentasalen för tre veckor sedan, så jag mer eller mindre antog att jag skulle klara det. Men jag klarade det med stor marginal dessutom, vilket var oväntat. Bara några få fjuttiga poäng under maxpoängen. Duktiga jag! Det jag är mest nöjd med är att jag fick så pass bra resultat trots att jag prioriterar mitt privatliv framför studierna.

Dessutom himla roligt mina andra tre flickor klarade också tentan. Ingen av oss behöver vara deprimerad. Vi kan alla fira ihop. Skål!

Konstaterade igår kväll att jag verkligen måste börja plugga till kommande tenta. Det är HUR mycket som helst vi ska kunna. Ungefär en hel bok utan och innan. På sådär 700 sidor. Svenska ord. Latinska ord. Medicinska termer. Roligt att Sunsvall lagt autonomi kursen på 7,5hp medan andra städer har den på 15hp. Med andra ord det är dags att gå i ide, bosätta sig i lägenheten med böckerna som närmste vän. I alla fall de kommande två veckorna. Men mina vänner, ni når mig via telefon under denna tid.
Nu ska jag hoppa in i duschen, för att sedan bege mig till skolan för ytterligare en heldag, 8-17 i föreläsningssalen. Sedan ska jag faktiskt umgås med Pernilla. Ha en riktig PeSa kväll hemma hos mig. Efterlängtat, både PeSa och Pernilla. Dock så måste PeSa kvällen avslutas med plugg. Jag måste försöka renskriva föreläsningarna som vi haft än så länge.

Nytt begär. Så himla goda. Att jag köpte påsen för 5 kr gör ju inte saken sämre. Helt klart ett nytt favorit snacks. Dessutom har jag fått ett satsumas begär, glatt smittad av Klaris.

Bjöd in min vän Lina på resterna av gårdagens kladdkaka. Nu när kladdkakan landat i magen tar vi tag i våra seriösa studentliv. Jag sitter inne på kontoret och pluggar. Skriver ihop en sammanfattning om nervsystemet. Inne i sovrummet ligger Lina och läser en bok om pedagogik (?). En ganska mysig stämning hänger över min lägenhet. Det går ju faktiskt att kombinera plugg och vänskap. Om två timmar är det dags att bege sig mot skolan för fyra timmar i föreläsningssalen. Kvällen bjuder på NCIS säsong 5 och plugg. En ganska mysig måndag med andra ord.

En lyckad söndag. Konstant liv i lägenheten, hela dagen lång. En mysig fyra timmars fika med tjejerna. Det lutar mot ett luciafirande i huvudstaden. Om vi lyckas komma till skott vill säga, vi har ju bara planerat denna resa i över ett år. Eira är så himla söt. Hon har världens sötaste lilla tjej leende. Helt klart Liam framtida tjej. Som moster har jag rätten att välja tjej till Liam, det tror jag nog.

Jag hann precis plocka undan från fikabesöket när Anna dök upp i dörren. Anna måste vara den av mina vänner som är mest lik mig. Personlighetsmässigt. Allt från fame factory till rapar till tänka högt till skratt. Jag lyckades konstatera att henns bror var lik en ur turtles samtidigt som jag konstaterade att Noe ser ut som en ur björnligan. Varav Anna konstaterade att Noe var lik min syster. Betyder det att min syster är en ur björnligan?

Jag är ledig, en söndag. Hur ofta händer det liksom? Himla skönt. Jag har precis bakat krokar (så nu är det bara att komma mamma) och en kladdkaka. Får nämligen fyra fika flickor (plus en bebis kanske?) runt två tiden. Senare ikväll kommer Anna för söndagsmys i min soffa, med Twilight på skärmen.

Igår kväll var det meningen att det skulle bli utgång, men på grund av personliga skäl ställde Anna och jag in det, eller ja vi sköt upp den till en annan dag. Med andra ord något att längta till. Så istället tillbringade jag kvällen med min familj, Lina och Henke. Vi såg nyaste Wallander och chipsade hemma i min soffa. Sedan utforskade vi kroppen, tur att mina skolböcker kan glädja andra också.

Oktober börjar rinna mot sitt slut. Härnäst kommer november och sedan är vi plötsligt mitt uppe i december och allt vad de innebär. Julklapparna till vänner och familj ska inhandlas. Som ung och student kan det ibland vara svårt att få december månad att gå runt, ekonomiskt. Lösningen på problemet heter Gratisbio.
Jag har varit medlem På Gratisbio i bara några månader, men har redan fått hem presentkort till ett värde på 500 kr och fler kommer jag få inom kort. Helt gratis.
Allting är väldigt simpelt. Bli medlem på Gratisbio och logga in lite då och då, besök några hemsidor, klicka dig runt och vips så har även du tillräckligt med poäng för att växla till presentkort, biobiljetter ect. Perfekt så här innan julklapparna ska inhandlas.



Så vad väntar du på? Bli medlem HÄR.

Examinationsseminariumet lyckades bra. Jag överlevde. Dags att ladda om till den slutliga tentan som kommer om sådär tre veckor. Fast helgen ska vara studiefri. Jag firade denna lyckliga dag (läs igår) med en utgång. Uppe hos Ida. 20 årsfest. God mat. Chapel Hill. Svenskt godis. Polly. Gott och blandat. Kexchoklad. Marianne. Ahlgrens bilar. Musik. Skratt. Och det bästa, trevligt sällskap. Ett gäng underbara personer samlade under ett och samma tak. Ena mer crazy än den andra. Ljuvligt.
Men eftersom jag i snitt sovit fyra timmar per natt de senaste två veckorna (alldeles för många utgångar och pluggkvällar) orkade jag inte hela vägen ut. Jag gick hem innan de andra drog på krogen. Stupade i sängen. Sov nio timmar. Mår sämre än jag gjort på länge. Det är fan inte nyttigt att sova länge. Nio timmar är alldeles för länge. Dags att återvända till den gamla vanliga formen, 4-6 timmar per natt.

Nu är det dags att vandra till jobbet. Kommer bli en kanon dag. Jag vet det. Kan bero på att jag har min lekkamrat på samma station som mig. Lycka.

Ja vad säger man? Idag firas ett sju års långt förhållande. Så grattis till turturduvorna vars kärlek aldrig verkar dö ut. Helt otroligt. Konstant lyckopiller måste vara lösningen. Ja grattis till mig själv också förresten, jag tillhör också detta förhållande. VI har faktiskt varit tillsammans i sju år.

 

Vad sägs om en liten kort presentation av detta lyckliga evighetsförhållande. Henke skulle kunna liknas vid pappan i ett förhållande. Han gillar att göra så lite som möjligt. Ligga i soffan, kika på tv. Gå och tippa. Dricka en öl. Klia sig på magen (okej vi vet alla att det är på ett helt annat ställe). Lyssna på lite musik. Reser sig upp och går och diskar gör han när Lina sagt till honom tre gånger. Då kommer vi till Lina. Skulle kunna liknas vid mamman i ett förhållande. Hon planerar, ser till att allting sker på rätt sätt. Det vill säga på hennes sätt. Hon städar. Möblerar. Lagar mat. Tvättar. Organiserar. Sköter ekonomin. Slutligen har vi kommit till mig, den tredje pusselbiten i detta förhållande. Så vad är min uppgift? Jag skulle nog säga, vara barnet och göra så lite som möjligt. Komma hem ibland och få middagen serverad. Ibland även kräva skjutsning/hämtning någonstans. Ja vad säger man om oss, vi är helt enkelt den lyckliga familjen!

Vad är det för fel på mig? Tur att jag ska bli sjuksyster så att jag äntligen (om tre år) kan ställa en diagnos på mig själv. Jag måste besitta någon allvarlig sjukdom, symtomen är myror i brallan, koncentrationssvårigheter och städningsmani. Varför ska det vara så svårt att sätta sig ner och plugga? Ja du ser ju, någon allvarlig sjukdom måste jag ju bära på. Hoppas det inte smittar. Eller är det någon som har smittat mig?

Dessutom lyckades jag tappa mobilen i golvet så en knapp sprack. Suck. Dagens elektronik. Det var då bättre i mina yngre dar. Tänk er tillbaka till början av 2000-talet. Det var gamla goda tider det. Nokia 3310. Tegelstenen som överlevde allt. Lite som mig. Frågan är ju om jag kommer överleva det muntliga idag ...

(Du behöver inte läsa, det är ett Sara-peppar-sig-själv-att-det-kommer-gå-bra-på-det-muntliga-och-att-hon-inte-kommer-få-stå-och-skämmas-där-framme-stycke) Äsch nu är det redan försent att plugga. Gör dig snygg, ät lite mat och trolla sedan fram de magiska kunskaperna. Och om du inte klarar detta, då får du fan inte gå ut ikväll!!!

Tack för två smarta tips. Eftersom jag inte dricker kaffe går det bort. Men jag ska testa cola och djupfryst tröja nästa gång. Igår löste jag istället problemet på ett riktigt Sara sätt. Jag gick och la mig och sov. Perfekt sätt att lösa tröttheten. Men eftersom jag hade saker kvar att lära mig, så klev jag upp klockan halv fem imorse, inte för att jag var jätte pigg då heller men. Jag har lärt mig lite denna morgon, men mycket kvar att nysta upp. Det känns som att allting bara är en stor röra i huvudet just nu. Behöver en mental paus. Det är ju en sak att kunna det nu när man sitter så här, men en annan sak att sedan kunna det åt andra hållet och kunna förklara det för andra. Jag hoppas verkligen jag får dessa tre frågor: Vad är m. temporale uppgift? Vart sitter femur? Vad är skelettes huvuduppgift? Så snälla lärare, ge mig denna lapp sedan. Med min tur lär jag ju få sakerna som jag valt att inte lära mig så djupt. Jag hoppas på att jag hamnar med ett smartskaft som kan reda ut röran i mitt huvud. Snälla, ge mig ett smartskaft.

Nej frukost och sedan fortsätter jag studera det latinska språket. Latinska kroppsben var roligt att lära. Latinska muskler mindre roligt. Vem fan kan stava till m. iliopoas, m. obliquus externus abdominis, m. sternocleido-mastoideus? Dessutom vart sitter dessa muskler och vad tusan är dess uppgift?


Och ni kan vara lugn. Det ska komma bilder på denna blogg också. Så småningom. Men just nu består mitt liv endast av oändligt många ord. För det mesta, latinska ord.

Jag vet inte vad det är för fel. Men efter klockan sju på kvällen har jag svårt att hålla ögonen öppna. Så då kan man ju verkligen fundera kring varför jag väljer att dra ut på pluggandet till sista sekund. Jag har ju en hel del kvar att lära innan jag går till sängs. Fast jag måste berömma mig själv, för jag har lärt mig ganska mycket det senaste dygnet. Upplever de latinska orden ganska roliga att studera.

Nej nu måste jag verkligen ta tag i studierna om jag ska få komma i säng idag. Någon som har bra tips på hur man håller sig vaken och pigg? Jag har redan tvättat ansiktet x antal gånger i kallvatten, hängt ut genom fönstret och andas in frisk luft och druckit te. Tips mottages tacksamt! För jag antar att jag kommer stöta på fler sådana kvällar under min utbildning. Jag har ju en förkärlek till att studera dagen innan.

Ringde nyss vårdcentralen för förnyelse av migräntabletter. Jag hatar telefonköer, så det nya sättet var himla smidigt.  Jag sa bara telefonnummer och personnummer till telefonsvararen och sedan fick jag en tid då sköterskan skulle ringa upp mig. På bestämt tid ringde hon. En trevlig sådan. Det absolut bästa, jag slipper åka in och hälsa på farbror doktor utan jag kan bege mig till apoteket på en gång och hämta ut medicinen. Smidigt. Sånt gillas här i livet. Smidighet och vänlighet. Hand i hand i sjukvården. I alla fall idag.

En dag ska jag också sitta där i min vita klädsel och vara trevlig mot alla människor som kommer in. Jag längtar. Jag längtar efter att få springa runt i den vita klädseln och vara viktig. Okej kanske dags att komma tillbaka till dagen. Torsdag. 15:e. Oktober. 2009. Tre år kvar på utbildningen. Är det dags att börja plugga inför imorgon tro? Kan ju vara en fördel om jag kan hjälpa den sjuka patienten om tre år. Även om jag tror man kommer långt inom sjukvården bara genom att vara lyhörd, uppmärkssam och vänlig.

Att bryta mönstret att plugga dagen (två dagar) innan ett prov är svårt. Jag tror det kan ha att göra med att det alltid fungerat. Proven har klarats ändå. Sedan om kunskapen sitter kvar idag är ju en annan femma.

Klockan är bara barnet och jag har redan hunnit med att damma hela lägenheten, skurat toan, dammsugit, tvättat fyra maskiner och donat på här hemma. Vad säger det dig? Varför känns allting annat plötsligt så viktigt att göra dagen innan ett prov? Jag måste städa. Just idag. Just nu. Jag måste plantera om mina blommor. Just idag. Just nu. Ungefär som att de inte kommer överleva en dag till utan ny jord. Plugget då? Jo jag sitter här dagen innan mitt examinationsseminarium och kan ungefär hälften av det jag ska kunna. Men då har jag i stort sätt hela torsdagen kvar att plugga på. Så nog kommer jag hinna, eller?

Just det. Klockan tolv har jag utvecklingssamtal på jobbet, följt av shopping på Birsta med mamma. Sedan ska mamma följa med mig hem och hjälpa mig med lite skruvande och upphängande. För jag måste ju möblera om just idag. Självklart. Inte för att jag tycker skolan ska göra att ens sociala liv ska upphöra. Men det vore ju trevligt om jag någon gång skulle proritera skolan lite för allt annat.


Idag fyller min älskade systerson Noel (alias apan, lillebror, noe) 1 månad. Jag tänker dock inte åka upp och hälsa på eftersom jag är förkyld som tusan. Istället tänker jag sitta här nere och längta efter honom (och hans storebror). Grattis lillgubben!

Måste tacka min älskade syster som tog sig tid, värdefull tid, att göra en bloggdesign åt mig en tisdagskväll som denna. Den är så Sara det går att komma. Det är musik. Det är Håkan. Det är skorna. Den är levande. Som jag. Det är strukturerat men ändå rörigt. Som jag. Det är ankaret. Min fastna punkt i livet.

Den är inspirerande.

Levis skorna knyts på fötterna. Halsduken viras runt halsen. Den marinblåa mössan sätts på huvudet. Skinnjackan dras upp över armarna. Hörlurarna stoppas i öronen. Redo för att göra livet. Mitt liv.
Sara en 20-årig högskolestudent med en treårig sjuksköterskeutbildning framför sig. I framtiden, förhoppningsvis en färdigutbildad sjuksköterska.

Vem jag är? Jag är Sara. Jag är 20 år. Jag är moster till världens vackraste två pojkar. Obeskrivlig kärlek. Jag är syster till världens starkaste syster. Jag är dotter till världens bästa föräldrar. Jag är kompis till världens vackraste personer. Jag är en misslyckad hundägare. Jag är Sara.

Passionen i livet är familj och vänner. Alla dessa vackra människor jag är omringad av. Musik är en annan passion. Jag kan sitta timmar och bara lyssna. Lyssna och njuta. Den absolut bästa inom musikvärlden är Håkan Hellström. Jag har en stor passion för denna man. Han har något som ingen annan har. Tätt därpå kommer Lars Winnerbäck, KENT och The Ark. Andra svenska artister/grupp som har Det. Känslan. Men som den musikälskare jag är, är utbudet ganska brett. Beroende på dagar, pendlar musiksmaken annars ganska stort. Jag har ytterligare en stor passion i livet. Tatueringar. Jag kan sitta och bara beskåda denna kroppskonst i timmar. Från stora till små. Från färg till svartvita. Min kropp består av tre stycken än så länge. Men fler kommer det bli. Trots  misstyckande från några i min närhet. Men det är min kropp, mitt beslut. Slutligen resa. Resa, resa, resa. Som jag älskar att resa. Det kan vara en dagsutflykt till Hudiksvall. Det kan vara en flygtur över Atlanten. Mitt absoluta semesterparadis är Gotland. Finns inget ställe i världen som slår denna idyll. Det är så Sara som det går att komma. Havet. Naturen. Kulturen. Människorna.

Dygnets 24 timmar utnyttjar jag till fullo. Max 7 timmar sömn varje natt. Mycket timmar går åt skolan just nu. Det är roligt att vara student. Det är nytt. Det är spännande. Det är en stor klass på över 80 pers. Jag har hittat ett ögongodis jag inte kan slita mig ifrån. Men allt som har med studentlivet att göra är också väldigt jobbigt. Ansträngande. Press. Krav. Plikter. Nu kan jag inte bara träna för provet utan nu ska det sitta. Det ska sitta livet ut. Sakerna ska stanna kvar i min hjärna. Är det ens möjligt?
Förutom att tillbringa dagarna på skolan tillbringar jag många timmar på mitt jobb. Jag älskar arbetsplatsen. Mina arbetskamrater. Jag trivs helt enkelt. Självklart känns vissa dagar bättre än andra. Med heltidsstudier plus ganska mycket jobb känns plötsligt dygnets 24 timmar väldigt få. Men envis som jag är, får jag det ändå att gå runt. Kraven jag har på mig själv hjälper mig under denna stressande period i mitt liv. För jag vet att denna stress kommer avta. Skolan kommer inte vara lika intensiv under alla dessa tre år. Dessutom kommer jag vara så jäkla stolt över mig själv när jag står där med en examen utan några som helst studielån i ryggsäcken. Trots detta lever jag ändå inte livet som en fattig student. Men självklart ska jag inte ropa hej än, det kan hända att jag en dag måste ta studielån. Men den dagen, den sorgen.


Jag känner att min inspiration börjar komma tillbaka. Plötsligt känns det roligt att skriva igen. Ser fram emot vad framtiden har att bjuda på. Gott folk, välkommen till mitt liv.