sarakarolinaersson

Levis skorna knyts på fötterna. Halsduken viras runt halsen. Den marinblåa mössan sätts på huvudet. Skinnjackan dras upp över armarna. Hörlurarna stoppas i öronen. Redo för att göra livet. Mitt liv.
Sara en 20-årig högskolestudent med en treårig sjuksköterskeutbildning framför sig. I framtiden, förhoppningsvis en färdigutbildad sjuksköterska.

Vem jag är? Jag är Sara. Jag är 20 år. Jag är moster till världens vackraste två pojkar. Obeskrivlig kärlek. Jag är syster till världens starkaste syster. Jag är dotter till världens bästa föräldrar. Jag är kompis till världens vackraste personer. Jag är en misslyckad hundägare. Jag är Sara.

Passionen i livet är familj och vänner. Alla dessa vackra människor jag är omringad av. Musik är en annan passion. Jag kan sitta timmar och bara lyssna. Lyssna och njuta. Den absolut bästa inom musikvärlden är Håkan Hellström. Jag har en stor passion för denna man. Han har något som ingen annan har. Tätt därpå kommer Lars Winnerbäck, KENT och The Ark. Andra svenska artister/grupp som har Det. Känslan. Men som den musikälskare jag är, är utbudet ganska brett. Beroende på dagar, pendlar musiksmaken annars ganska stort. Jag har ytterligare en stor passion i livet. Tatueringar. Jag kan sitta och bara beskåda denna kroppskonst i timmar. Från stora till små. Från färg till svartvita. Min kropp består av tre stycken än så länge. Men fler kommer det bli. Trots  misstyckande från några i min närhet. Men det är min kropp, mitt beslut. Slutligen resa. Resa, resa, resa. Som jag älskar att resa. Det kan vara en dagsutflykt till Hudiksvall. Det kan vara en flygtur över Atlanten. Mitt absoluta semesterparadis är Gotland. Finns inget ställe i världen som slår denna idyll. Det är så Sara som det går att komma. Havet. Naturen. Kulturen. Människorna.

Dygnets 24 timmar utnyttjar jag till fullo. Max 7 timmar sömn varje natt. Mycket timmar går åt skolan just nu. Det är roligt att vara student. Det är nytt. Det är spännande. Det är en stor klass på över 80 pers. Jag har hittat ett ögongodis jag inte kan slita mig ifrån. Men allt som har med studentlivet att göra är också väldigt jobbigt. Ansträngande. Press. Krav. Plikter. Nu kan jag inte bara träna för provet utan nu ska det sitta. Det ska sitta livet ut. Sakerna ska stanna kvar i min hjärna. Är det ens möjligt?
Förutom att tillbringa dagarna på skolan tillbringar jag många timmar på mitt jobb. Jag älskar arbetsplatsen. Mina arbetskamrater. Jag trivs helt enkelt. Självklart känns vissa dagar bättre än andra. Med heltidsstudier plus ganska mycket jobb känns plötsligt dygnets 24 timmar väldigt få. Men envis som jag är, får jag det ändå att gå runt. Kraven jag har på mig själv hjälper mig under denna stressande period i mitt liv. För jag vet att denna stress kommer avta. Skolan kommer inte vara lika intensiv under alla dessa tre år. Dessutom kommer jag vara så jäkla stolt över mig själv när jag står där med en examen utan några som helst studielån i ryggsäcken. Trots detta lever jag ändå inte livet som en fattig student. Men självklart ska jag inte ropa hej än, det kan hända att jag en dag måste ta studielån. Men den dagen, den sorgen.


Jag känner att min inspiration börjar komma tillbaka. Plötsligt känns det roligt att skriva igen. Ser fram emot vad framtiden har att bjuda på. Gott folk, välkommen till mitt liv.