sarakarolinaersson

Examinationsseminariumet lyckades bra. Jag överlevde. Dags att ladda om till den slutliga tentan som kommer om sådär tre veckor. Fast helgen ska vara studiefri. Jag firade denna lyckliga dag (läs igår) med en utgång. Uppe hos Ida. 20 årsfest. God mat. Chapel Hill. Svenskt godis. Polly. Gott och blandat. Kexchoklad. Marianne. Ahlgrens bilar. Musik. Skratt. Och det bästa, trevligt sällskap. Ett gäng underbara personer samlade under ett och samma tak. Ena mer crazy än den andra. Ljuvligt.
Men eftersom jag i snitt sovit fyra timmar per natt de senaste två veckorna (alldeles för många utgångar och pluggkvällar) orkade jag inte hela vägen ut. Jag gick hem innan de andra drog på krogen. Stupade i sängen. Sov nio timmar. Mår sämre än jag gjort på länge. Det är fan inte nyttigt att sova länge. Nio timmar är alldeles för länge. Dags att återvända till den gamla vanliga formen, 4-6 timmar per natt.

Nu är det dags att vandra till jobbet. Kommer bli en kanon dag. Jag vet det. Kan bero på att jag har min lekkamrat på samma station som mig. Lycka.

Ja vad säger man? Idag firas ett sju års långt förhållande. Så grattis till turturduvorna vars kärlek aldrig verkar dö ut. Helt otroligt. Konstant lyckopiller måste vara lösningen. Ja grattis till mig själv också förresten, jag tillhör också detta förhållande. VI har faktiskt varit tillsammans i sju år.

 

Vad sägs om en liten kort presentation av detta lyckliga evighetsförhållande. Henke skulle kunna liknas vid pappan i ett förhållande. Han gillar att göra så lite som möjligt. Ligga i soffan, kika på tv. Gå och tippa. Dricka en öl. Klia sig på magen (okej vi vet alla att det är på ett helt annat ställe). Lyssna på lite musik. Reser sig upp och går och diskar gör han när Lina sagt till honom tre gånger. Då kommer vi till Lina. Skulle kunna liknas vid mamman i ett förhållande. Hon planerar, ser till att allting sker på rätt sätt. Det vill säga på hennes sätt. Hon städar. Möblerar. Lagar mat. Tvättar. Organiserar. Sköter ekonomin. Slutligen har vi kommit till mig, den tredje pusselbiten i detta förhållande. Så vad är min uppgift? Jag skulle nog säga, vara barnet och göra så lite som möjligt. Komma hem ibland och få middagen serverad. Ibland även kräva skjutsning/hämtning någonstans. Ja vad säger man om oss, vi är helt enkelt den lyckliga familjen!

Vad är det för fel på mig? Tur att jag ska bli sjuksyster så att jag äntligen (om tre år) kan ställa en diagnos på mig själv. Jag måste besitta någon allvarlig sjukdom, symtomen är myror i brallan, koncentrationssvårigheter och städningsmani. Varför ska det vara så svårt att sätta sig ner och plugga? Ja du ser ju, någon allvarlig sjukdom måste jag ju bära på. Hoppas det inte smittar. Eller är det någon som har smittat mig?

Dessutom lyckades jag tappa mobilen i golvet så en knapp sprack. Suck. Dagens elektronik. Det var då bättre i mina yngre dar. Tänk er tillbaka till början av 2000-talet. Det var gamla goda tider det. Nokia 3310. Tegelstenen som överlevde allt. Lite som mig. Frågan är ju om jag kommer överleva det muntliga idag ...

(Du behöver inte läsa, det är ett Sara-peppar-sig-själv-att-det-kommer-gå-bra-på-det-muntliga-och-att-hon-inte-kommer-få-stå-och-skämmas-där-framme-stycke) Äsch nu är det redan försent att plugga. Gör dig snygg, ät lite mat och trolla sedan fram de magiska kunskaperna. Och om du inte klarar detta, då får du fan inte gå ut ikväll!!!

Tack för två smarta tips. Eftersom jag inte dricker kaffe går det bort. Men jag ska testa cola och djupfryst tröja nästa gång. Igår löste jag istället problemet på ett riktigt Sara sätt. Jag gick och la mig och sov. Perfekt sätt att lösa tröttheten. Men eftersom jag hade saker kvar att lära mig, så klev jag upp klockan halv fem imorse, inte för att jag var jätte pigg då heller men. Jag har lärt mig lite denna morgon, men mycket kvar att nysta upp. Det känns som att allting bara är en stor röra i huvudet just nu. Behöver en mental paus. Det är ju en sak att kunna det nu när man sitter så här, men en annan sak att sedan kunna det åt andra hållet och kunna förklara det för andra. Jag hoppas verkligen jag får dessa tre frågor: Vad är m. temporale uppgift? Vart sitter femur? Vad är skelettes huvuduppgift? Så snälla lärare, ge mig denna lapp sedan. Med min tur lär jag ju få sakerna som jag valt att inte lära mig så djupt. Jag hoppas på att jag hamnar med ett smartskaft som kan reda ut röran i mitt huvud. Snälla, ge mig ett smartskaft.

Nej frukost och sedan fortsätter jag studera det latinska språket. Latinska kroppsben var roligt att lära. Latinska muskler mindre roligt. Vem fan kan stava till m. iliopoas, m. obliquus externus abdominis, m. sternocleido-mastoideus? Dessutom vart sitter dessa muskler och vad tusan är dess uppgift?


Och ni kan vara lugn. Det ska komma bilder på denna blogg också. Så småningom. Men just nu består mitt liv endast av oändligt många ord. För det mesta, latinska ord.

Jag vet inte vad det är för fel. Men efter klockan sju på kvällen har jag svårt att hålla ögonen öppna. Så då kan man ju verkligen fundera kring varför jag väljer att dra ut på pluggandet till sista sekund. Jag har ju en hel del kvar att lära innan jag går till sängs. Fast jag måste berömma mig själv, för jag har lärt mig ganska mycket det senaste dygnet. Upplever de latinska orden ganska roliga att studera.

Nej nu måste jag verkligen ta tag i studierna om jag ska få komma i säng idag. Någon som har bra tips på hur man håller sig vaken och pigg? Jag har redan tvättat ansiktet x antal gånger i kallvatten, hängt ut genom fönstret och andas in frisk luft och druckit te. Tips mottages tacksamt! För jag antar att jag kommer stöta på fler sådana kvällar under min utbildning. Jag har ju en förkärlek till att studera dagen innan.

Ringde nyss vårdcentralen för förnyelse av migräntabletter. Jag hatar telefonköer, så det nya sättet var himla smidigt.  Jag sa bara telefonnummer och personnummer till telefonsvararen och sedan fick jag en tid då sköterskan skulle ringa upp mig. På bestämt tid ringde hon. En trevlig sådan. Det absolut bästa, jag slipper åka in och hälsa på farbror doktor utan jag kan bege mig till apoteket på en gång och hämta ut medicinen. Smidigt. Sånt gillas här i livet. Smidighet och vänlighet. Hand i hand i sjukvården. I alla fall idag.

En dag ska jag också sitta där i min vita klädsel och vara trevlig mot alla människor som kommer in. Jag längtar. Jag längtar efter att få springa runt i den vita klädseln och vara viktig. Okej kanske dags att komma tillbaka till dagen. Torsdag. 15:e. Oktober. 2009. Tre år kvar på utbildningen. Är det dags att börja plugga inför imorgon tro? Kan ju vara en fördel om jag kan hjälpa den sjuka patienten om tre år. Även om jag tror man kommer långt inom sjukvården bara genom att vara lyhörd, uppmärkssam och vänlig.

Att bryta mönstret att plugga dagen (två dagar) innan ett prov är svårt. Jag tror det kan ha att göra med att det alltid fungerat. Proven har klarats ändå. Sedan om kunskapen sitter kvar idag är ju en annan femma.

Klockan är bara barnet och jag har redan hunnit med att damma hela lägenheten, skurat toan, dammsugit, tvättat fyra maskiner och donat på här hemma. Vad säger det dig? Varför känns allting annat plötsligt så viktigt att göra dagen innan ett prov? Jag måste städa. Just idag. Just nu. Jag måste plantera om mina blommor. Just idag. Just nu. Ungefär som att de inte kommer överleva en dag till utan ny jord. Plugget då? Jo jag sitter här dagen innan mitt examinationsseminarium och kan ungefär hälften av det jag ska kunna. Men då har jag i stort sätt hela torsdagen kvar att plugga på. Så nog kommer jag hinna, eller?

Just det. Klockan tolv har jag utvecklingssamtal på jobbet, följt av shopping på Birsta med mamma. Sedan ska mamma följa med mig hem och hjälpa mig med lite skruvande och upphängande. För jag måste ju möblera om just idag. Självklart. Inte för att jag tycker skolan ska göra att ens sociala liv ska upphöra. Men det vore ju trevligt om jag någon gång skulle proritera skolan lite för allt annat.


Idag fyller min älskade systerson Noel (alias apan, lillebror, noe) 1 månad. Jag tänker dock inte åka upp och hälsa på eftersom jag är förkyld som tusan. Istället tänker jag sitta här nere och längta efter honom (och hans storebror). Grattis lillgubben!

Måste tacka min älskade syster som tog sig tid, värdefull tid, att göra en bloggdesign åt mig en tisdagskväll som denna. Den är så Sara det går att komma. Det är musik. Det är Håkan. Det är skorna. Den är levande. Som jag. Det är strukturerat men ändå rörigt. Som jag. Det är ankaret. Min fastna punkt i livet.

Den är inspirerande.

Levis skorna knyts på fötterna. Halsduken viras runt halsen. Den marinblåa mössan sätts på huvudet. Skinnjackan dras upp över armarna. Hörlurarna stoppas i öronen. Redo för att göra livet. Mitt liv.
Sara en 20-årig högskolestudent med en treårig sjuksköterskeutbildning framför sig. I framtiden, förhoppningsvis en färdigutbildad sjuksköterska.

Vem jag är? Jag är Sara. Jag är 20 år. Jag är moster till världens vackraste två pojkar. Obeskrivlig kärlek. Jag är syster till världens starkaste syster. Jag är dotter till världens bästa föräldrar. Jag är kompis till världens vackraste personer. Jag är en misslyckad hundägare. Jag är Sara.

Passionen i livet är familj och vänner. Alla dessa vackra människor jag är omringad av. Musik är en annan passion. Jag kan sitta timmar och bara lyssna. Lyssna och njuta. Den absolut bästa inom musikvärlden är Håkan Hellström. Jag har en stor passion för denna man. Han har något som ingen annan har. Tätt därpå kommer Lars Winnerbäck, KENT och The Ark. Andra svenska artister/grupp som har Det. Känslan. Men som den musikälskare jag är, är utbudet ganska brett. Beroende på dagar, pendlar musiksmaken annars ganska stort. Jag har ytterligare en stor passion i livet. Tatueringar. Jag kan sitta och bara beskåda denna kroppskonst i timmar. Från stora till små. Från färg till svartvita. Min kropp består av tre stycken än så länge. Men fler kommer det bli. Trots  misstyckande från några i min närhet. Men det är min kropp, mitt beslut. Slutligen resa. Resa, resa, resa. Som jag älskar att resa. Det kan vara en dagsutflykt till Hudiksvall. Det kan vara en flygtur över Atlanten. Mitt absoluta semesterparadis är Gotland. Finns inget ställe i världen som slår denna idyll. Det är så Sara som det går att komma. Havet. Naturen. Kulturen. Människorna.

Dygnets 24 timmar utnyttjar jag till fullo. Max 7 timmar sömn varje natt. Mycket timmar går åt skolan just nu. Det är roligt att vara student. Det är nytt. Det är spännande. Det är en stor klass på över 80 pers. Jag har hittat ett ögongodis jag inte kan slita mig ifrån. Men allt som har med studentlivet att göra är också väldigt jobbigt. Ansträngande. Press. Krav. Plikter. Nu kan jag inte bara träna för provet utan nu ska det sitta. Det ska sitta livet ut. Sakerna ska stanna kvar i min hjärna. Är det ens möjligt?
Förutom att tillbringa dagarna på skolan tillbringar jag många timmar på mitt jobb. Jag älskar arbetsplatsen. Mina arbetskamrater. Jag trivs helt enkelt. Självklart känns vissa dagar bättre än andra. Med heltidsstudier plus ganska mycket jobb känns plötsligt dygnets 24 timmar väldigt få. Men envis som jag är, får jag det ändå att gå runt. Kraven jag har på mig själv hjälper mig under denna stressande period i mitt liv. För jag vet att denna stress kommer avta. Skolan kommer inte vara lika intensiv under alla dessa tre år. Dessutom kommer jag vara så jäkla stolt över mig själv när jag står där med en examen utan några som helst studielån i ryggsäcken. Trots detta lever jag ändå inte livet som en fattig student. Men självklart ska jag inte ropa hej än, det kan hända att jag en dag måste ta studielån. Men den dagen, den sorgen.


Jag känner att min inspiration börjar komma tillbaka. Plötsligt känns det roligt att skriva igen. Ser fram emot vad framtiden har att bjuda på. Gott folk, välkommen till mitt liv.